Silverbältet som består av silverplattor och mynt är tillverkat av Rosa Taikons far, Johan Taikon. Silvermynten i bältet kommer från Svenska Kennelklubben och de är präglade med årtalet 1889. Troligen har plattorna i bältet tillverkats först och sedan under slutet av 1920-talet eller början av 1930-talet, när det var mycket dåliga tider i Sverige, har Johan Taikon på något sätt kunnat köpa eller byta till sig mynten med hundarna. Då har bältet kompletterats med de speciella mynten. Kanske såldes mynten av en person som bestämt sig för att bryta upp och söka lyckan på andra sidan Atlanten som så många ur Sveriges befolkning gjorde då. Vi vet inte säkert och av dem som kände till den riktiga historien och kunde berättat för oss finns idag ingen kvar. Ett hastigt beslut Ser du att en bit av ett silvermynt saknas? Troligen har man snabbt behövt pengar, klippt bort en bit av myntet och använt som betalning för att få stanna kvar på samma plats några dagar till. Bönderna på just den här gården kanske behövde mer hjälp mitt i skördetiden.
När de romska männen arbetade ute på åkrarna hjälpte kvinnorna till med städningen i huset och spådde böndernas hustrur. Frågor om livet, barnen och framtiden hittade spåkvinnan svar på. De romska barnen utförde enklare sysslor och efteråt fick de komma in i köket och smaka hembakade bullar, något som var helt nytt för dem. Ett kringflackande liv i tält innebar att maten lagades på oljefat och att man inte hade någon tillgång till ugn.
Förgylld ölsejdel i silver ungefär 150 år gammal, ursprungligen ett förstapris i en dragkamp. Tillverkningen av sejdeln är inte romsk men förgyllningen kan vara det. Möjligen har en rom bytt till sig sejdeln, förgyllt den, dekorerat den och använt den vid högtidliga och viktiga tillfällen såsom bröllop och kriser.
Lyssna på Romani Chib. De olika dialekterna Khelderash, Arli och Lovari