När tiden sätter käppar i hjulet
Den romska berättelsen kring det här vackra samovarsetet i silver och teak är väldigt speciell och har förts vidare från en generation romer till nästa. En förmögen svensk person, kanske en storbonde eller en fabriksägare, har en gång för länge sedan beställt delarna till samovarsetet och betalat ett förskott för materialkostnaden. Många kvällar under resans gång från norr till söder har sedan den romske silversmeden ägnat åt att tillverka och dekorera de här unika prydnadsföremålen med blomformationer, fågelmotiv och kantat med de karakteristiska, romska silverkulorna.
Väldigt lång leveranstid
Fram till 1921 var romer tillåtna att stanna högst tre dagar i varje socken. Så när storbonden hade lämnat sin beställning gick romernas resa vidare genom 120 socknar innan de hade lov att återkomma till samma plats igen. Ett år senare var det alltså dags att överlämna det färdigställda samovarsetet och avsluta affären. Men under tiden hade beställaren hunnit avlida och de som övertagit gården var inte intresserade. Vad gjorde man då? Kunde man sälja de vackra silverföremålen till någon annan? Troligtvis inte. De blev kvar i den romske silversmedens ägo. Samovarsetet är unikt och mycket välbevarat. Men det går inte att belägga att det är en romsk smed som tillverkat det. Föremålen visar prov på avancerat silversmide och de förhållanden som romerna förr smidde under var väldigt primitiva. Men romer tycker om vackra föremål och har en speciell känsla för dem. Kanske är den riktiga berättelsen att en rom för köpt eller bytt till sig det vackra samovarsetet och varit väldigt rädd om det i alla år. För de svenska romerna handlar berättelsen emellertid om gamla och betydelsefulla silverföremål som är romska.
Väldigt lång leveranstid
Fram till 1921 var romer tillåtna att stanna högst tre dagar i varje socken. Så när storbonden hade lämnat sin beställning gick romernas resa vidare genom 120 socknar innan de hade lov att återkomma till samma plats igen. Ett år senare var det alltså dags att överlämna det färdigställda samovarsetet och avsluta affären. Men under tiden hade beställaren hunnit avlida och de som övertagit gården var inte intresserade. Vad gjorde man då? Kunde man sälja de vackra silverföremålen till någon annan? Troligtvis inte. De blev kvar i den romske silversmedens ägo. Samovarsetet är unikt och mycket välbevarat. Men det går inte att belägga att det är en romsk smed som tillverkat det. Föremålen visar prov på avancerat silversmide och de förhållanden som romerna förr smidde under var väldigt primitiva. Men romer tycker om vackra föremål och har en speciell känsla för dem. Kanske är den riktiga berättelsen att en rom för köpt eller bytt till sig det vackra samovarsetet och varit väldigt rädd om det i alla år. För de svenska romerna handlar berättelsen emellertid om gamla och betydelsefulla silverföremål som är romska.
Lyssna på Romani Chib. De olika dialekterna Khelderash, Arli och Lovari