Kaffestunder framför vedspisen
Kaffekitteln är ungefär 100 år gammal och ett välanvänt bruksföremål som funnits i många svenska hem. Med undantag för den enkla dekorationen på locket är kannan helt slät i formen. Tydligt syns lödningen där pipen satts fast. Gick den sönder precis innan romernas årliga besök eller hade man väntat länge? Och vem tog med sig kitteln från gårdsköket och ordnade så att den blev lagad?
Idag har äldre tiders kopparkittlar och bunkar ersatts av allt modernare material och vi behöver inte få våra vardagsföremål lagade på samma sätt. Behovet av kopparslagare och tennsmeder har avtagit och romska män sysslar inte längre med metallsmide i Sverige. Gamla kunskaper, överförda från far till son i generationer, har glömts bort. Vi behöver numera ta oss ända till Östeuropa för att hitta romer som sysslar med den gamla traditionella smideskonsten.
Samovaren mötesplats och värmespridare
I varje romskt tält eller vagn fanns en samovar. Den utgjorde precis som den öppna elden en samlingsplats. Det var vid samovaren man samlades efter dagens slut – för att värma sig, dricka te, sjunga och för att höra på de äldres berättelser. I samovarens behållare fyller man vatten och i mitten på behållaren finns ett rör för glödande kol. För att göra te, och för att hålla teet varmt, ställs en liten tekanna med teblad på ovansidan av samovaren. Med hjälp av det varma vattnet som tas från kranen på samovaren, späds sedan tebladen ut till önskad styrka. På samovarens undersida öppnar man en lucka för att ta bort askan från kolen.
Hedra och hylla sin härkomst
Med tanke på den romske mannens ryska ursprung kändes det viktigt att äga en samovar. Tillsammans med sin fru åkte han därför till en marknad i Danmark. De gick runt och tittade, fann denna samovar i mässing med handtag i mörkt trä och köpte den för 300 kronor.
Idag har äldre tiders kopparkittlar och bunkar ersatts av allt modernare material och vi behöver inte få våra vardagsföremål lagade på samma sätt. Behovet av kopparslagare och tennsmeder har avtagit och romska män sysslar inte längre med metallsmide i Sverige. Gamla kunskaper, överförda från far till son i generationer, har glömts bort. Vi behöver numera ta oss ända till Östeuropa för att hitta romer som sysslar med den gamla traditionella smideskonsten.
Samovaren mötesplats och värmespridare
I varje romskt tält eller vagn fanns en samovar. Den utgjorde precis som den öppna elden en samlingsplats. Det var vid samovaren man samlades efter dagens slut – för att värma sig, dricka te, sjunga och för att höra på de äldres berättelser. I samovarens behållare fyller man vatten och i mitten på behållaren finns ett rör för glödande kol. För att göra te, och för att hålla teet varmt, ställs en liten tekanna med teblad på ovansidan av samovaren. Med hjälp av det varma vattnet som tas från kranen på samovaren, späds sedan tebladen ut till önskad styrka. På samovarens undersida öppnar man en lucka för att ta bort askan från kolen.
Hedra och hylla sin härkomst
Med tanke på den romske mannens ryska ursprung kändes det viktigt att äga en samovar. Tillsammans med sin fru åkte han därför till en marknad i Danmark. De gick runt och tittade, fann denna samovar i mässing med handtag i mörkt trä och köpte den för 300 kronor.
Hos romerna är det gammal sedvänja att fira med mat, dryck och dans när ett beställt smidesarbete är klart och skall överlämnas. Föremålet skall vandra från hand till hand och alla ska titta, beundra och kritiskt granska teknik, form och utförande. På båten tillbaka till Sverige ordnade paret gästabud för att fira inköpet av samovaren. Kalaset kostade 1000 kronor.
Lyssna på Romani Chib. De olika dialekterna Khelderash, Arli och Lovari